Lågaffektivt tack!
Under dessa bloggveckor har vi berört många viktiga ämnen. Jag fastnar alltid för hur man arbetar med barn som har det extra jobbigt på något sätt. I boken “Normkritiska perspektiv- i skolans likabehandlingsarbete” kan vi läsa att samhället påverkar skolan och hur en elev förväntas vara, se ut och uppträda och att det är våra föreställningar som skapar normer. Men synen förändras hela tiden och de flesta eleverna anpassar sig lätt efter förväntningarna (Eek-Karlsson, s.12-13) Men hur är det då med de som inte anpassar sig lika lätt och de som anpassar sig men egentligen inte vill anpassa sig? Ibland tror jag att det krävs så mycket av en människa för att försöka duga, passa in eller vara normal att energin till att lära sig nya saker inte riktigt räcker finns. För en elev med koncentrationssvårigheter kan det kräva så mycket energi att sitta stilla vid bänken och lyssna att när det är dags att arbeta så är energin slut. Vad händer då när energin är slut, jo många blir arga eller
