Lågaffektivt tack!
Under dessa bloggveckor har vi berört många viktiga ämnen. Jag fastnar alltid för hur man arbetar med barn som har det extra jobbigt på något sätt.
I boken “Normkritiska perspektiv- i skolans likabehandlingsarbete” kan vi läsa att samhället påverkar skolan och hur en elev förväntas vara, se ut och uppträda och att det är våra föreställningar som skapar normer. Men synen förändras hela tiden och de flesta eleverna anpassar sig lätt efter förväntningarna (Eek-Karlsson, s.12-13)
Men hur är det då med de som inte anpassar sig lika lätt och de som anpassar sig men egentligen inte vill anpassa sig? Ibland tror jag att det krävs så mycket av en människa för att försöka duga, passa in eller vara normal att energin till att lära sig nya saker inte riktigt räcker finns. För en elev med koncentrationssvårigheter kan det kräva så mycket energi att sitta stilla vid bänken och lyssna att när det är dags att arbeta så är energin slut. Vad händer då när energin är slut, jo många blir arga eller får andra typer av utbrott.
Jag läste en bra artikel om lågaffektivt bemötande där en av författarna skriver att de flesta att skilja på sin egen och andras starka känslor, redan som barn. För somliga är det svårare och det kan ta sig uttryck i att de själva blir arga för att någon skäller på dem (Hejlskov Elven)
Bo Hejlskov Elvén är leg. psykolog och en av Sveriges mest anlitade föreläsare om hur man hanterar problemskapande beteenden utifrån lågaffektiva metoder och i en artikel skriver han att när man arbetar med barn så kan man tänka att det är en bilverkstad. Man ska kunna utföra allt men inte använda samma arbetssätt, vi behöver ha olika verktyg för olika ändamål. Vi behöver anpassa metoder efter personer och situationer. Han har skrivit en bok om lågaffektivt bemötande och här finns en länk till artikeln (http://www.specialnest.se/metoder/lagaffektivt-en-trend-som-smittar) / Malin
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaIntressant jämförelse som han gör med en bilverkstad och visste är det så sant att pedagoger ska kunna undervisa alla elever men inte kan använda samma arbetssätt för att få en givande undervisning för varje individ.
RaderaSkolans klassrum är ett ställe där varje elev måste anpassa sig för att undervisningen ska fungera. För en del elever fungerar dessa anpassningar bra men just som du skriver så finns det ju de elever som inte kan anpassa sig på det sättet som förväntas vilket resulterar i personlig ”kaos” för de eleverna. Det blir ett dilemma för den undervisade pedagogen att veta på vilket sätt som undervisningen ska formas för att fungera. En tanke är att en pedagog har stöd i form av någon resurs som kan hjälpa till vilket kan leda till att resursen kan fokusera mer på vissa elever och på deras enskilda behov om hur de ska bemötas. Men tyvärr finns det inte alltid resurser att få på varje skola och i varje klass.
Jag fastnade för det Åsa Beckman skrev om i Uppdrag Lärare, vilken elev är uppmålad egentligen i styrdokumenten? Att läroplanerna inte tar hänsyn till faserna i livet som eleverna kan tänkas vara i.. Att man inte tar hänsyn till elevers svårigheter, rädslor, känslor eller ilska (s.165) Eleven är uppmålad som en robot som utför uppdrag till bästa möjliga mån. Eller som en vuxen människa med fullt ansvarstagande. Jag fastnade också för ett citat jag trillade över i en utav böckerna (minns ej vilken) varför försöka anpassa alla elever till styrdokument? Är det då inte gjort för att misslyckas? Jag tror som du skriver Malin att många elever inte riktigt känner att de passar in i skolans värld för att det är så mycket anpassningar. Som Sofie skriver är ju resurser väldigt bra att ha, någon lärare som kan ta de eleverna och låta dom få ett eget rum att jobba i t.ex. men om man inte har de kanske man måste bemöta de eleverna på deras nivå. Utomhuspedagogik? Röra på sig, mindre sitta stilla kanske skulle fungera. Att ta bort momentet att vara tyst och sitta stilla iaf. Jag funderar ofta på hur skolan ser ut idag? Vi ska möta eleverna och låta dom få leka och ha rikligt med sådana moment i undervisningen men har vi det då? Jag tror inte att elever som börjar ettan och som går i tvåan är tillräckligt mogna i dagens samhälle för att sitta stilla, vara tysta och jobba vid sin plats. Det är fortfarande små barn då.
SvaraRadera/Amanda Kvick
Ja precis, jag tror också på mindre stillasittande, kortare genomgångar i helklass och mer tid ute! / Malin
RaderaJag håller med dina tankar helt om att det för elever kan ta så mycket energi att anpassa sig till att t.ex. vara tyst vid genomgång att det när det blir dags för att arbeta inte finns någon energi kvar. Ser jag till mig själv så är det på samma sätt. Efter första samverkansdagen i Karlstad för två veckor sedan var jag helt slut. Jag hade ingen energi till något, detta för att jag koncentrerat mig på att lyssna och sitta still under dagen.
SvaraRaderaSom Amanda varit inne på ovanför tror jag också att utomhuspedagogik kan vara ett bra verktyg att använda sig av både för de elever som inte riktigt orkar att anpassa sig till det uppförandet som förväntas i ett klassrum, men också till övriga elever då alla elever lär sig på olika sätt. Ute i naturen har vi stor möjlighet att lära med hela vår kropp då många sinnen och kroppsdelar samspelar. T.ex. det språkliga, motoriska, estetiska, biologiska och känslor (ystad.se- utomhuspedagogik). Att blanda traditionell undervisning med utomhuspedagogik tror jag gynnar alla elever.
Under min VFU fanns det elever i klassen som hade lite svårare att sitta still och min handledare hade hittat verktyg som underlättade för dem. T.ex. fanns det en stor matta i klassrummet som eleverna kunde lägga sig på, då man såg tavlan och hörde minst lika bra därifrån:)
Jag gillar verkligen Bo Hjelskovs liknelse med verktygslådan, och jag instämmer helt att vi behöver anpassa vårt arbetsätt efter situation och person. Vi borde tänka att det är vi som ska anpassa oss, inte eleverna.
Intresant ide mad en matta i mitten av klassrummet, viktigt att möta elevens behov och att inte bara ställa krav på att de ska anpassa sig till "normen". I min VFU skola har de byggt upp vad de kallar "RC" resurs center. Vilket är del av skolan (flera klassrum) där elever som har olika svårigeter och varierade behov får stöd i en anpassad miljö med kvalificerad personal. De flesta av barnen som använder sig av RC delar undervisningstiden mellan sin klass och RC. Hittade en intressant artikel skriven av Helene Tranqvist, där hon hänvisar till bl.a barn med aspergers syndrom som ser inkludering som ett flexibelt begrepp som inte behöver betyda att man är inkluderad fullt ut. De vill att deras egna erfarenheter tas på allvar i utformningen av en skola som ska vara en skola för alla.
Raderahttp://media.pedagogisktperspektiv.se/2010/09/artikel_2_en_skola_for_alla.pdf
Som det redan har sagts så tycker jag också att liknelsen mellan en pedagog och mekaniker är intressant och att den till viss grad stämmer. En riktigt kunnig mekaniker behöver vara både nyfiken, envis och vara en god problemlösare. Låter som kravlistan på lärare till en viss grad, samtidigt som lärare konstant möter unika individer i en miljö som oftast inte är anpassad efter deras behov och dessutom ställer stora krav på anpassning. Intressant tanke från Hejlskov av sammhällets förändringar, barn som förr hamnade i barnhem är numera kvar i sina biologiska familjer med resultatet att fler familjer har det svårare nu än i tidigare generationer.
Vad bra Daniel att det finns kvalificerad personal, jag tror nämligen att det ofta är där det brister... tyvärr. Vad intressant med en artikel om barn med aspergers syn på inkludering!
RaderaSofia, oj vilken bra koppling till våra innedagar i Karlstad :) Har inte ens tänkt på det men det är ju helt sant, tänk då på hur jobbigt det måste vara för en person med grava koncentrationssvårigheter. Att arbeta ute är vi alla överens om att det är bra, väldigt skönt och alla ljud blir så mycket lägre där, måste vara skönt för ett barn som störs av högoljud eller som har svårt att sortera alla intryck! /Malin
Intressant inlägg Malin, jag fastnade för det du skrev om att "metoder behöver anpassas till personer och situationer". Detta går hand i hand med vad Berit Willén-Lundgren skriver om att specialpedagogik är ett av åtta utbildningsvetenskapliga kärnområden i dagens lärarutbildning och menar att "en grundläggande specialpedagogisk kompetens mer kan ses som en generell än speciell lärarkompetens" (Elmeroth, 2012:92). Det är viktigt att vi blivande lärare förstår den individuella anpassningen vi förväntas utföra i den pedagogiska verkligheten. Vi behöver vara beredda på att handskas med den "gråzonsgrupp" av elever som befinner sig någonstans mellan normalpresterande elever och elever med behov av särskilt stöd. Speciallärare och specialpedagoger finns till hands för elever med svårigheter av grövre karaktär, men detta innebär ju inte att resterande elever inte stöter på svårigheter under sin skolgång som kräver specialpedagogisk vägledning. Inte minst står det skrivet i läroplanen om vår uppgift att se till så undervisningen "anpassas till varje elevs förutsättningar och behov" samt att den främjar "elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper." (Skolverket, 2011:8). Detta vill jag mena innefatta en specialpedagogisk kompetens hos läraren.
SvaraRaderaInget barn är det andra likt och inget barn lär på samma sätt som någon annan. Det är ju det som jag tycker är så fantastiskt med att jobba i skolan, att hitta rätt verktyg och nå fram till en elev är ju som att vinna högsta vinsten.
SvaraRaderaLäroplanen skriver var vårt mål är men vägarna dit kan variera oändligt. Dessvärre är det nog så att skolan idag inte passar alla barn. Jämfört med för hundra år sedan har dagens förstaklassare har så många skiftande erfarenheter när de kommer till skolan och det är en nästan omöjlig uppgift att möta alla dessa olika barn på deras villkor. Det är lätt att se de barn som sticker ut från mängden som ett problem. Men det är kanske jag som är ett problem när jag bara ser problemet och inte barnet och dess möjligheter och förmågor.
Jag avslutar med ett citat som jag fastnat för.
"Det är inte personen som är problemet. Det är problemet som är ett problem."
Michael White
Malin Lamberg:
SvaraRaderaVilket inlägg och vilka kommentarer!
Jag håller med, skolan måste individualiseras snabbare. Det går inte att det fortsätter som nu att tolkningen av "inkludering" i många kommuner blev att plocka bort smågrupper och andra "hjälpmedel" för de elever som inte passar in i normen av den eleven som skall passa i ett klassrum bland 25 andra. Precis som Amanda Kvick säger så har jag många gånger funderat på vilken elev det är som är normen för vår läroplan. Jag instämmer helt i att vi måste anpassa vårt arbetsätt efter varje situation och till varje elev. Vi som lärare måste vara redo att vara flexibla och nyfikna, för vi kan inte tvinga 25 elever att vara det. Energin tar för många elever precis som du säger slut redan i försöken att anpassa sig till "de andra" och misslyckandena kommer på rad hos dessa elever när de inte kan. Men visst är det en svårighet utan dess like, hur man skall bedriva undervisning anpassad för alla i en elevgrupp på kanske 25 barn, vilken utmaning vi står inför men att läsa av era kommentarer känns det hoppfullt för mina framtida barn.
Jag hade turen att för några år sedan se en föreläsning med Bo Hejlskov, och då drog han liknelsen med bilverkstaden och jag minns att jag även då tyckte att den var så bra! För vi behöver mängder av olika verktyg för att kunna bemöta alla olika individer som vi kommer att stöta på i vårt yrke. Jag försöker att alltid bemöta alla barn på ett lågaffektivt sätt, något som jag tycker fungerar fantastiskt bra eftersom jag har upptäckt att jag ofta kommer väldigt bra överens med elever som andra anser är "jobbiga" eller "bråkiga".
SvaraRaderaAtt en del elever får just sådana stämplar får mig att fundera över det här med "en skola för alla". Det känns inte alltid som att det stämmer med verkligheten. Willén-Lundgren skriver i Normkritiska perspektiv att skolan domineras av ett kategoriskt perspektiv på skolsvårigheter; det vill säga att man ser eleven som problemet istället för att se det som att undervisningen inte når alla elever. Detta leder ofta till att man särskiljer dessa elever från andra genom grupperingar, och därmed går emot det som styrdokumenten säger om inkludering. Precis som Malin Lamberg skriver så är det minst sagt en utmaning för oss lärare, och då är det viktigt att ha med sig en stor verktygslåda.
Väldigt intressant inlägg och underbara lärofyllda kommentarer! Jag inget annat än att hålla med! Jag tror dock att även om läroplanen kan få en att fråga vilken elev den är utformad för så är den ganska bredd. Till skillnad från de tidigare läroplaner som hade mer exakt vad som skulle göras, på vilket sätt och hur mycket tid. Lgr 11 gör att vi kan anpassa och vi får själva lägga upp vår undervisningen, vilket skapar ett sätt för oss att kunna se alla elever men samtidigt som det gör det svårt för oss då allt är så tolkningsbart och i vissa lägen som att saker i läroplanen säger emot varandra. Vi behöver verkligen olika metoder (verktyg) för olika personer och situationer men det krävs även olika vinklar och hanteringar på de olika verktygen för varje elev!=) De kan behöva samma sak men på olika sätt. Att lärarens uppdrag är komplex det har vi nog alla insett nu men att ha dessa öppna diskussioner och reflektioner gör, enligt mig min verktygslåda mycket mer fylld, rik och användbar!
SvaraRaderaMycket intressant inlägg och en utmaning ute i verksamheterna! Artikeln gav ett annorlunda men även ett konkret perspektiv på pedagog och elev. Som nämnts ovan så är alla individer olika med olika behov och därmed måste vi som pedagoger anpassa undervisning efter våra elevers behov. Det finns många som kan ha svårt att koncentrera sig och sitta still, även jag själv kan ha mycket svårt med det vissa dagar. Att variera undervisningen tror jag är högst aktuellt, som någon nämner här ovan är utomhuspedagogik ett bra sätt att komma ut från klassrummet och man behöver inte koncentrera sig på att sitta stilla. Vissa individer som har svårt att koncentrera sig och sitta stilla kan även ha nytta av att ha något i händerna och greja med. Många bra tips och kommentarer här!
SvaraRadera/Olivia
Jag tycker att ditt inlägg är väldigt intressant Malin! och Jag håller med dig, självklart behöver man ta till olika typer av tips och trix för att få "ett fungerande klassrum", där alla elever får bästa möjliga förutsättning att lyckas.
SvaraRaderaJag tror även att du har väldigt rätt i det du säger om exempelvis elever som har det lite svårare att sitta still och följa instruktioner som lägger stor energi på detta vilket resulterar i att energin desto fortare går ur. Jag tror även här att du har en viktig poäng. Vi pratar ofta om det här hemma i vårat hushåll, detta då vi har två barn som är som natt och dag, den ena är en tjej som "följer normen" hon lyssnar på instruktioner och har väldigt lätt att ta till sig information och lära sig och dra nytta av det man sagt, hon sitter still och lyssnar. Sen har vi en pojk denne lille individ är mycket energisk och jag och min man är väldigt tacksamma att vi bor i ett hus på landet med stor trädgård, för vi vet att han helt enkelt rent ut sagt skulle klättra upp på väggarna och bokstavligen i taket om han bodde i en lägenhet i stan utan den friheten vi har idag. Vi har även med denna lilla individ redan nu innan hans skolår insett att skolan inte är för alla, dagens inlärningssätt kräver extrem koncentration och kunskapskraven har blivit mer detaljerade vilket har gjort att även de "praktiska" ämnena har blivit mer teoretiska för att hamna på högre betygsskala, oavsett om det handlar om slöjd, idrott eller bild. Så måste även i dessa ämnen teorin finnas där. Vi hoppas så klart att våran lilla med åren kommer att utveckla "skolmognad", men idag njuter han av frihet och alla påhitt och hyss man kan hitta på.
Vi som lärare är under ständig utveckling liksom våra elever, och jag hoppas så klart att man ska bli bättre på att ta fram arbetssätt som passar elever som kämpar med sina svårigheter. Elever med olika typer av diagnoser kan ju behöva andra tillvägagångssätt än dem som erbjuds idag, så man kan ju hoppas att man kommer fram till flera alternativa lösningar på individnivå som löser även så att eleverna är och känner sig inkluderade.
Lågeffektivt bemötande är något jag skulle vilja läsa mer om! Vi hade nämligen en elev på skolan där jag hade VFU där lärarna blivit informerade att agera lågeffektivt mot. Detta var en elev med mycket svårigheter som inte fungerade i den vanliga klassen då han störde de andra eleverna. Han blev väldigt utåtagerande och var en fara både för sig själv, de andra eleverna och lärarna ibland. Han cirkulerade mest runt i skolan med sin resurs han blivit tilldelad. Det var också endast denna resurs som fick säga åt honom om det hände något. Att agera lågeffektivt var ingenting jag hade hört innan denna VFU men något det pratades väldigt mycket om. Jag vet fortfarande inte riktigt vad det innebär och har inte läst mer om det än men intrycket man fick från skolan var att lärarna inte kunde göra någonting vad denna elev än gjorde. Några exempel var när eleven blev arg och skulle kasta en håltagare i korridoren eller när eleven helt oprovocerat gick fram till ett klassrum där två lärare satt och slog sönder fönstret med en stor sten. Det var flera lärare inklusive resursen som såg detta men ingen gjorde någonting. Är detta verkligen att agera lågeffektivt? Jag kan inte tro att det är så själv men isåfall måste alla lärare på skolan missförstått begreppet. Nej nu måste jag allt ta reda på mer om detta. Ett väldigt komplicerat fall var detta iallafall!
SvaraRaderaVäldigt Intressant inlägg!
SvaraRaderaAktiviteter utanför klassrummet kan vara väldigt givande för eleverna, det vill säga att eleverna lär sig på annorlunda sätt. Enligt Lgr11 står det att ”läraren ska ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande stärka elevernas vilja att lära och elevers tillit till den egna förmågan” (Lgr11, s. 14). Läraren kan använda flera metoder i sin undervisning, metoder som underlättar lektions innehåll för eleverna, bland annat titta på en youtube klipp, besöka ett museum, labba eller göra aktiviteter utanför klassrummet, detta kan skapa lust hos eleverna och elevernas kunskaper kan ökas också.
Vad roligt att det just står att man behöver olika "verktyg", just det nämnde jag i skrivuppgift 1. Att de pedagogiska psykologier, de olika arbetssätt som beskrivs, inte är något man bör välja en av. Istället kan man se alla dessa som verktyg i sin egen verktygslåda, som ett stöd när man möter olika elever i olika elevgrupper.
SvaraRaderaJag törs nog säga att det inte finns ett rätt sätt att arbeta som lärare som fungerar i alla elevgrupper, eftersom varje elev är unik. Vi som lärare måste anpassa oss till gruppen, och inte tvärtom.