Inkludering av andraspråkselever

Den här gången har våra diskussioner framförallt kretsat kring inkludering av elever med svenska som andraspråk och vilken svår och komplex del av lärarens uppdrag detta är. När man som lärare planerar sin undervisning med utgångspunkt i elevernas språkfärdigheter är sannolikheten stor att elever med svenska som andraspråk automatiskt skiljs av från resterande elever på grund av bristande kunskaper, därmed får inte heller dessa elever känna att de är en del av gemenskapen (Torpsten 2012, s. 75). Det är viktigt att andraspråkselever inkluderas på samma sätt som elever med svenska som modersmål just för att de ska få chans utveckla både sitt ”skolspråk” med typiska termer som används i undervisningen, men också för att de ska få vara en del av gemenskapen bland klasskamraterna och utveckla sitt vardagsspråk och den del av språket som de använder i interaktionen och leken med andra barn (Torpsten 2012, s. 87-89). Att se alla elever som jämlika kan vara ett steg på vägen mot inkludering, trots sina olikheter är alla elever jämlika och har därmed lika stor rätt att synas och höras i klassrummet. Att känna att man blir inkluderad och att man är en del av gemenskapen är en viktig aspekt för att gynna lärandet för alla elever, men kanske är det extra viktigt för andraspråkselever som troligtvis kommer till skolan utan erfarenheter av varken vårt språk eller vår kultur och därmed står utanför gruppen och rådande normer redan från början (Ekerwald, Säfström 2012, s. 180-183).   

I våra diskussioner kom vi fram till att en viktig pusselbit i inkluderingen av andraspråkselever kan vara att bygga vidare på de färdigheter och kunskaper som eleverna har med sig när det kommer till klassen, så som språk, kultur och erfarenheter. Samt att man alltid låter eleverna känna sig delaktiga, att de får vara med i klassgemenskapen och prova på det som deras klasskamrater arbetar med, men på en nivå lämplig för deras individuella kunskaper. Man måste våga lita på att eleverna, trots språkbristningar kan ta ansvar för sin egen inlärning då detta också är något som ökar elevinflytandet och gör eleverna delaktiga i sitt eget lärande. Det är också viktigt att läraren får möjlighet att ge eleverna rätt stöd och att man t.ex. får hjälp med- eller får den extra tid som behövs för att hitta användbart material som fungerar och är utvecklande för andraspråkselever.

Alla elever ska ges en likvärdig utbildning och den ska anpassas till varje individs förutsättningar och behov (Skolverket 2011, s. 8) men jag har själv uppfattat det som att många lärare inte känner att andraspråkselevernas utbildning blir likvärdig med den utbildning som ges till elever med svenska som modersmål. På grund av att många lärare upplever att de inte har tillräckliga kunskaper och inte heller får det stöd som de velat ha när det handlar om undervisning för andraspråkselever finns det istället en ojämlikhet mellan utbildningarna för andra- och förstaspråkselever. Andraspråkseleverna får inte den tid och de resurser som egentligen krävs för att de ska ha möjlighet att utvecklas och man vet därmed inte heller hur man på bästa sätt ska göra för att inkludera eleverna i undervisningen och hur man ska ge dem elevinflytande innan de har fått större kunskaper i svenska språket.

Vad har ni för erfarenheter och tankar kring detta? Hur tänker ni att man på bästa sätt ger andraspråkselever inflytande över undervisningen trots språkbristningar, och hur inkluderar man dessa elever i gruppen på bästa sätt?  

/Theresia Tzannes

Källor

Ekerwald, H. Säfström, C A (2012). Levd demokrati? Skola och Mobbning i ungdomars liv. Stockholm: Liber AB.

Torpsten, A-C (2012). När man inte tillhör gruppen från början. I E, Elmeroth (red.). Normkritiska perspektiv- i skolans likabehandlingsarbete (s. 75-90). Lund: Studentlitteratur AB.

Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket.