Normer som skapar diskriminering
Under bloggveckorna har vi diskuterat flera intressanta ämnen. Inte minst den senaste veckan där vi pratade om fostran uppdraget och de demokratiska värden som skolan ska förmedla.
Den här veckan har vi fortsatt att diskutera normer och då kommit in på ämnet diskriminering. Så vad är egentligen diskriminering? Enligt Diskrimineringslagen (SFS 2008:567, kap 1, §4) är direkt diskriminering att behandla någon på ett sämre sätt än någon annan. Missgynnandet ska ha samband med de sju diskrimineringsgrunderna – kön, könsöverskridande identitet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Den indirekta diskrimineringen är om någon missgynnas genom en viss regel eller rutin, exempelvis personer med ett visst kön, etnisk tillhörighet eller någon av de andra nämnda diskrimineringsgrunderna. I det fallet är regeln i sig diskriminerande. Så enligt lag står vi alla lika och ska likabehandlas.
Hur kommer det sig då att människor behandlas olika? Studier visar att trakasserier och diskriminering sker för det finns normer i skolan och genom att bryta mot normen blir personen en avvikare till det ”normala”. Studien visar också att vit svenskhet och att tala ren svenska är en norm i skolan och att inte leva upp till normerna för svenskhet visar sig kunna leda till diskriminering i olika former. Elever kan känna sig särskiljda, känslan att inte tillhöra sin klass och inte accepterad på grund av sitt ursprung eller språk (Torpsten, 2012). Det är också vanligt att kön finns med som en faktor till varför någon blir diskriminerad (Eek Karlsson 2012a). Det kan med andra ord vara de oskrivna reglerna som är källan till diskriminering som sker i skolan.
Hur ska vi arbeta för att motverka diskriminering? Lotta Eek Karlsson och Elisabeth Elemorth menar att det finns stora brister när det gäller likabehandlingsarbetet i skolan. Lärarna är allt för omedvetna om vilka värden de förmedlar till eleverna (2012b). Vi måste därför undervisa med så mycket omsorg som möjligt mot de människor vi möter. Det viktigaste är att vi lärare måste kunna se bortom de mest uppenbara kategorierna som sorterar vår värld (Ekerwald & Säfström, 2013). De sistnämnda författarnas tankar stämmer bra överens med våra diskussioner kring det normkritiska arbetet som vi hade redan under första veckan– att inte skapa uppfattningar om hur en elev/en grupp elever borde vara utifrån vad som anses ”normalt”. I exempelvis det fallet där en lärare behandlar en pojke och flicka olika så tror jag inte att läraren medvetet diskriminerar eleverna utan det sker av dåliga vanor och normer. Om läraren går in med en kritisk inställning till normer, reflekterar över sitt eget handlande och på så vis motarbetar dem så kanske det förhoppningsvis överförs till eleverna och då också minska risken för att diskriminering uppstår. Eller vad tror ni?
Med erfarenheter från min VFU så har ett öppet klassrumsklimat bidragit till att många normer som nämnts ovan brutits. Det finns en självklarhet och acceptans hos eleverna i den mångkulturella skolan. Exempelvis i situationer där elever är behov av extra stöd i undervisningen eller att majoriteten av eleverna bär Hijab. Olikheter är den nya normen på min VFU-skola.
/Elsa Nilsson
Källor
Eek Karlsson, L.Elmeroth, E. (2012a). Ett normkritiskt perspektiv. I Elmeroth (red.)
Normkritiska perspektiv – i skolans likabehandlingsarbete. (s.121–133) Lund: Studentlitteratur
Eek Karlsson, L. (2012b). Förgivettaganden och utmaningar. I Elmeroth (red.)
Normkritiska perspektiv – i skolans likabehandlingsarbete. (s.11-26) Lund: Studentlitteratur
Ekerwald, H. Säfström, C. (2012). Levd demokrati? Skola och mobbning i ungdomars liv.
Stockholm: Liber
SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Hämtad från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-
Torpsten, A-C. (2012). När man inte tillhör gruppen från början. I Elmeroth (red.)
Normkritiska perspektiv – i skolans likabehandlingsarbete. (s.75–89) Lund: Studentlitteratur
Normer är något jag tycker är väldigt intressant, och svårt. Jag läste förra veckan "Levd demokrati" och har i efterhand funderat på det här kring mobbning när någon bryter normen. I boken där intervjuades flera olika elever, där någon sa att de blivit mobbade och någon sa att de inte blivit det egentligen, fast författaren själv nog ansåg att det egentligen var mobbning. Skillnaden på dessa elever var att den ena bröt normen för att han var överviktig, och den andra eleven hade själv valt att bryta normen genom att klä sig annorlunda och bli vegan/vegetarian. Den första eleven upplevde att han blivit mobbad, men inte den andra eleven. Hon var trygg i sitt normbrytande och struntade i vad som sas om henne.
SvaraRaderaMEN den tanken som slagit mig efter att jag läst detta är ju att när ingen lärare går in och bryter "mobbningen" mot den andra eleven, visar de ju indirekt att det är okej att säga saker till människor som sticker ut? Lärarna hade pratat med tjejen ifråga, hon tyckte inte det gjorde något för hon hade svar på tal och då lät lärarna det vara. Men nästa gång de eleverna säger något till någon som sticker ut på något sätt är det kanske inte okej? För det är väl egentligen aldrig okej?!
Det jag tänker är alltså att man som lärare måste vara väldigt försiktig och medveten om vad man skickar för signaler till sina elever. Även i Ljung-Egelands avhandling säger ett av de intervjuade barnen att hon trivs bra i klassen för att läraren är tydlig med att alla får och måste få vara precis som de är och att det är okej. För denna eleven var det jätteviktigt att höra, att hon är okej precis som hon är "trots" att hon är född i ett annat land.
Jag tror det är jätteviktigt att man skapar en norm där olikheter är normalfallet, precis som du skriver, Elsa!
Ja visst är det! Man får verkligen rannsaka sitt eget tänkande kring normer. Intressanta delar från "Levd demokrati" som du tar upp Frida. Det är ju väldigt relevant just till tema olikheter som det här inlägget handlar om. Intervjuerna som man kunde läsa om tyckte jag bidrog till en djupare förståelse för eleverna och det här var ett sådant exempel som jag också fastnade vid.
RaderaJag håller med dig, det är aldrig okej med mobbning oavsett om eleven inte upplever sig mobbad eller inte så är det en handling som inte borde gå omärkt förbi. Även fast det är bra att den andra eleven inte låter sig påverkas av mobbningen så tror jag att de eleverna som ligger bakom mobbningen förmodligen fortsätter och kanske leder det till ännu värre omständigheter eftersom handlandet inte leder till konsekvenser. Tack för din kommentar!
Som du skriver Elsa så är läraren en förebild för sina elever. Om läraren går in i klassrummet med ett tunnelseende när det gäller normer så är det svårt att förmedla en bredare syn på de olika normerna som finns. Eleverna får då ingen bred syn på vad normer innebär och diskrimineringen kvarstår.
SvaraRaderaJag reagerade också på det som du skriver om Frida. Är det acceptabelt att man får säga elaka saker till en del men inte andra? Hur ska då eleverna lära sig vad som är rätt och fel?
I normkritiska perspektiv menar Eek-Karlsson och Elmeroth att ingen ska behöva bli kränkt, trakasserad eller på något annat sätt känna obehag över att vistas i skolan, alla ska kunna sig trygga i skolan (s.133). Även om eleven i fråga som blir utsatt för olika trakasserier inte tar åt sig så är det inte okej av de andra att utsätta eleven för det. Som lärare måste man agera oavsett situation!
Ja vi lärare spelar en viktig roll.
RaderaEn studie genomförd av Skolverket visade att ungefär 6-7 procent av elevernas åk 4-9 är utsatt för mobbning. Skolverket skriver för att de flesta är situationen förbättrad inom ett halvår men att 1,5 procent av eleverna är utsatta för mobbning under ett år eller längre (https://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund/att-hantera-problem/krankning-av-elev). Tråkiga resultat minst sagt och helt bedrövligt att elever är utsatta under så pass lång tid. Kanske är det läraren och annan skolpersonal som inte har ingripit? Som nämnt ovan så ingriper möjligtvis inte vissa lärare för att eleven inte upplever sig påverkas, det kan tolkas som att det är accepterat att diskriminera eller mobba. Dessa elevers situation måste uppmärksammas, förbättrad och ett förebyggande arbete måste ske så att det inte forsätter hända. Kanske kan det göras genom att arbeta normkritiskt och arbeta som läraren som eleven beskriver i intervjun som Frida nämnt i sin kommentar.
Jag tror också att vi som lärare genom vårt arbete kan minska "klyftorna" mellan barnen. Det svåra tror jag är att uppmärsamma sitt eget norm-tänk om det sker undermedvetet. Där kan jag tänka mig att det, som tidigare diskuterats i andra bloggar, med videouppföljning kan vara en bra resurs.
SvaraRaderaEn problematiserande tanke som slår mig när jag läser om att "alla ska vara lika" (vilket jag håller med om) är att... Hur kan man som lärare behandla alla lika, alltså på samma sätt, när varje individ är unik? Någonstans i mina tankar känner jag att, istället för att behandla alla lika, att man istället ser och värdesätter det fina och positiva i varje individ. Är ni med på hur jag tänker? Alla människor är olika, är det därför det är så svårt att behandla alla lika?
Jag förstår din tanke Annie och jag håller med dig om det som du är inne på. Men som jag tolkat styrdokumenten och litteraturen är inte att "alla ska vara lika eller behandlas lika" utan mer att alla ska behandlas lika BRA. Men hur det ska ske är inget som står skrivet och det tolkar jag som att det ska anpassas till individen precis som du skriver. Vi alla är ju olika och har olika behov. Om motsatsen sker kan det ju tyvärr orsaka att en diskriminering uppstår så jag tror det är viktigt att inte särskilja eleverna på grund av olikheter utan istället uppskatta olikheterna.
RaderaMalin Olbacke
SvaraRaderaMycket intressant inlägg Elsa, och lika intressanta kommentarer! Ett svårt ämne att diskutera då jag tror som även tidigare nämnts kan vara att många signaler man sänder ut som lärare är omedvetna. Viktigt är att alltid möta barnet i dess känslor, även om jag kanske inte anser att det var en "stor grej" så kan jag ju inte utgå från någon annan än eleven som blivit utsatt. Där tror jag att många lärare "glömmer" bort sig och kan fälla kommentarer som "men du som är så stor ska väl inte gråta över detta", då är det inte konstigt att det skapas klyftor i klassrummet.
Jag nämnde i ett annat inlägg i en blogg att i den barngruppen jag arbetar i, jobbar vi mycket med uttrycket "rättvist behöver inte betyda att alla gör lika/samma sak", om man på ett bra sätt kan förklara det för eleverna så får man oftast oerhört mycket förståelse.
Jag kommer också att tänka på det vi pratat en del om tidigare i vår utbildning om personlig kontra privat, det är förmodligen inte så lätt som det låter men ack så viktigt för att undvika att blanda in sina egna värderingar och åsikter. Men som sagt, svåra frågor och svårt ämne!
Tack Malin!
RaderaPrecis, att både omedvetenhet och oreflekterade kommentarer görs upplever jag också som vanligt förekommande. Inklusive jag själv har gjort de misstagen. Därför är det väldigt nyttigt att både läsa litteratur och skriva inlägg som rör det här viktiga ämnet. Det fungerar som både lärdomar och påminnelser.
Det var ett bra uttryck som jag kan tänka mig skapar mycket förståelse, öppenhet och acceptans hos eleverna i situationer där olikheter blir synliga.
Ja visst, det är svårt att undvika då avsikterna förmodligen är goda i de flesta fallen. Värderingar i det här fallet blir ju att motverka normer som begränsar människors handlade vilket kan bli problematiskt hos de eleverna som vill upprätthålla normer och som inte är överens med det som läraren försöker att förmedla enligt läroplanen.
Väldigt bra inlägg, Elsa! Jag håller helt med tidigare talare om att det är ett otroligt svårt tema. Precis som Malin skriver, så tror jag också att många lärare är helt omedvetna om sina handlingar. Att små ord ska kunna ha en diskriminerande inverkan på barnen är nog inget de flesta lärarna tänker på. Jag tyckte t.ex. själv att det var en ögonöppnare att se filmerna av projektet "Ung & Dum" där de tog som exempel att fraser som "hon lyckades väldigt bra för sin ålder" är förminskande och diskriminerande mot unga. Jag tror att det är väldigt viktigt att fortsätta diskutera ämnen som dessa för att lärare ska börja analysera sitt agerande framför barnen.
SvaraRaderaTack för din kommentar Paula!
RaderaJag är också överens med dig och övriga om det omedvetna handlandet och misstänker att det är därför det är så pass svårt att uppmärksamma och motverka normer. Eftersom det sker just omedvetet. Det har du helt rätt i, det första steget är nog att diskutera det här viktiga ämnet och sedan också analysera sitt eget handlande.
Det här med normer är en svår fråga. Jag tror att vi tar många omedvetna beslut, samt uttrycker oss på ett sätt som visar hur vi präglats av de olika normer som finns. Jag ställer mig ibland frågande till hur man ska arbeta med detta område på bästa sätt. Jag var själv nyligen med om en situation där en kille i klassen hade nagellack på sig. En av de andra killarna kom då fram till mig och berättade att "Han har nagellack på sig!". Ett påpekande som gjordes av den här killen eftersom han antagligen tyckte det var lite märkligt. Jag svarade då att "Jaha, vad fint!", och killen som påpekade nagellacket blev alldeles tyst. I en sådan situation tror jag kanske det kan vara bra att ge ett svar som visar att jag inte tycker det är några konstigheter, och därför inte heller något att förstora upp med kommentarer om att "killar också kan ha nagellack". Ibland tror jag helt enkelt att det finns en risk att man förstorar problemen genom att belysa dem. Samtidigt tror jag också att det är viktigt att redan i tidig ålder börja jobba med att skapa en förståelse för varandras olikheter. Jag anser att detta är absolut är A och O för ett trivsamt klassrumsklimat och en god lärmiljö! Förlåt för ett rörigt inlägg. Detta är en svår fråga tycker jag, vad tänker du kring mitt agerande i sitautionen jag beskrev?
SvaraRaderaTack för din kommentar och för att du delar med dig av dina erfarenheter.
RaderaDet var ett bra exempel och jag tycker du reagerade bra och inte gjorde det till en sådan stor "grej". Det gäller nog att känna av situationen men i vissa fall kan det nog vara bra att avdramatisera precis som du gjorde i det här fallet med nagellacket. Men i andra fall kanske det behövs en större diskussion som involverar fler elever. Jag har varit med om en liknande situation där två elever hade en diskussion om tjej - och killkläder och jag kom in sent i samtalet och förstod inte fören efter riktigt vad samtalet hade handlat om fören efter. Jag fick en fråga där jag bara svarade kort att det finns inga tjej - eller killkläder utan vad man själv känner sig bekväm i och har nu funderat i efterhand om man skulle ha svarat på ett annat sätt. Nu när man har lärt sig att analysera sina handlingar så gör man det verkligen fullt ut och jag hoppas att det är något man lär sig mer och mer om!
Normer är som du säger något som vi alla människor bara har i oss utan att vi tänker på det. Det är lätt att använda sig av ett uttryck som jag själv inte reflekterar över men som en annan människa kan känna sig kränkt av. På min VFU började vi diskutera om hur de arbetade med vår värdegrund och hur det fortsatta arbetet pågick. Jag fick till svar att de arbetade med värdegrunden intensivt under årskurs ett och att det legat i bakgrunden det senaste. Klassen jag var i var en årskurs två och jag tycker det fanns tendenser till där eleverna kunde ge varandra spydiga kommentarer, härmade hur en annan elev pratade etcetera. Jag tror det skulle vara bra om skolan hade ett värdegrundsarbete varje år i skolan som är större än det vardagliga påminnande om hur vi behandlar varandra. Eleverna behöver påminnas ordentligt om hur vi ska behandla varandra mer än en kommentar tänk på hur du behandlar andra eller liknande.
SvaraRaderaJag tror inte vi kan arbeta tillräckligt med vår värdegrund, som du säger även vi lärare kan säga saker som kan uppfattas fel utan att vi är medvetna om det. För att minska våra normer och diskriminering mot andra människor måste vi arbeta aktivt med det i skolan hela tiden!
/ Julia
Tack för kommentaren!
RaderaJag är helt med dig om att värdegrunden behöver prägla hela verksamheten inte bara finnas med intensivt i perioder. Det handlar nog mycket om hur läraren väljer att handskas med sin klass när det uppstår problem. Jag kan känna igen det du beskriver i din VFU-klass och tänker direkt på min LLU som var noga med att ta diskussioner när det uppstod konflikter eller situationer som du beskriver. Trots att tid togs från övrig undervisningstid så kände den klassläraren att det var mer värt att reda ut och ha en trivsam miljö i klassrummet om något rubbat den under rasten. I längden så bidrog det till en bättre sammanhållning och en respekt för varandra.
Det du Elsa tar upp i ditt inlägg är något jag själv berörde i ett tidigare inlägg. Men, jag tror faktiskt att mycket av diskrimineringen sker omedvetet genom kroppsspråk och blickar. Enkla saker som att man har olika tonfall, eller till och med bara något enstaka ord, beroende på om man pratar med en kille eller en tjej. Könsindelning kille/tjej är ju den största gruppen (då i stort hela jordens befolkning identifierar sig så) och därför svårast att ändra tror jag. Men bara en så enkel sak som att man säger till en tjej ”Vad fint du ritade det där.” och ”Schysst bild!” till en kille så har man på sätt och vis visat att normen är; tjejer ritar fint och killar ritar coolt.
SvaraRaderaHur man kan arbeta för att motverka tror jag grundar sig i en samsyn på skolan/enheten. Mycket diskussioner kring detta, observationer från andra kollegor eller rektor, eller varför inte blanda in EHT eller specialpedagog då de kan ha helt annan utbildning att falla tillbaka på gällande beteende. Varför inte även fråga elever hur de ser på diskriminering och om de känt sig diskriminerade, på vilket sätt m m.
Jag såg själv sånt ute på min VFU, men inte av det medvetna slaget utan av det som sker i förbifarten. Tänker jag efter så tror jag inte att jag alltid betedde mig korrekt efter konstens alla regler. Det är bara att erkänna, men genom feedback från lärare så blev jag medveten om vad jag gjorde vid något tillfälle. Jag tror inte någon elev uppfattade det så heller utan detta skedde genom invanda sätt. Utan diskussion blir det svårt att ändra, och utifrån alla beslut som ska fattas under en arbetsdag så tror jag det är svårt att vara felfri, och den självinsikten har i alla fall jag.
Jag avslutar att dela med mig av ett litet klipp om detta med diskriminering, normer och att göra något som de flesta andra inte gör. (Kolla även in filmen Billy Elliot om ni inte gjort det redan.)
http://www.msn.com/sv-se/noje/tv/pojken-mobbas-och-kallas-%E2%80%9Db%C3%B6g%E2%80%9D-f%C3%B6r-att-han-dansar-%E2%80%93-d%C3%A5-s%C3%A4ger-simon-4-ord-som-f%C3%A5r-taket-att-lyfta/ar-BBAT4xK
Tack för din mycket givande kommentar Mårten!
RaderaJa, dessa handlingar som sker via kroppsspråk och blickar är nog de allra mest förekommande och omedveten. Kroppsspråket kan ju vara speciellt problematiskt då det är svårt att tolka. Vissa kan tolka ens kroppsspråk på ett vis och en annan på ett annat. Det kan ju tolkas som diskriminerande eller kränkande trots att det inte är det utan bara olyckligt svår tolkat.
Visst har man blivit mer medveten om sitt handlande efter denna kurs? Jag känner igen mig i det du berättar om att man nu kan tänka tillbaka till vissa situationer och inte riktigt veta om jag hanterade det helt korrekt eller inte men. Precis, det är nog bra att både påminna och bli påmind om detta och ha den insikten om att det är svårt att vara felfri eftersom det är svårt att veta vad rätt innebär i alla situationer.
Tack Elsa för ett intressant inlägg, och många intressanta synpunkter i kommentarerna. jag håller med er om att mycket av den diskrimineringen som sker i skolan beror på oskrivna regler som vad som är kill och tjejgrejer och så vidare. En del av detta sker nog också på platser där det är svårt för läraren att upptäcka kränkningarna såsom på raster och på nätet. Då upptäcker inte lärarna kränkningarna förens någon blir ledsen, och det kan i efterhand vara svårt att red ut vem som har sagt och gjort vad. Jag tror det är som du säger Mårten, att man som lärare ibland är omedveten om hur man behandlar olika elever. Att man till exempel säger till en kille att den har en cool tröja medan man säger till en tjej att tröjan är söt.
SvaraRaderaNi beskriver mycket om att ni har erfarenheter från mångkulturella klasser. Under mina vfu perioder har jag inte riktigt upplevt detta. I den klassen jag är i är det en flicka som kommer från ett annat land en Sverige. Och de andra eleverna är väldigt nyfikna på henne och frågar henne varför hon inte visar håret, vad de äter hemma och de vill höra hur hennes språk låter. Men vart går gränsen mellan nyfikenhet och diskriminering?
Det är inte lätt att säga var gränsen mellan diskriminering och nyfikenhet går. I vilket syfte de frågar kanske.
SvaraRaderaDet att olikhet ändå är en tillgång tänker jag på mycket efter att ha läst böckerna om demokrati och normkritik. Det är ju härligt att vi är olika och inte kopior av varandra. Många gånger tror jag att det är så att barnen är mer frimodiga än vi vuxna, när det gäller olikheter. De accepterar ofta varandra. Sedan ska vi vuxna med våra förutfattade meningar lära barnen att de ska vara toleranta mot varandra när vi inte är det. Jag funderar ibland på om värdegrunden fel använd skulle kunna få motsatt resultat. Om människor som är naturligt toleranta och nyfikna på olikheter blir tillsagda att nu måste ni vara toleranta....vad händer då? Man vill inte bli tvingad sådana saker. Man vill att det ska komma från en själv, ärligt och genuint.
Återigen många klocka och intressanta kommentarer. Tack Elsa för ett intressant inlägg. Normer är oerhört svårt och jag tänker på det som Ulla-Karin skriver att värdegrunden bara blir något som vi vuxna kommer dragande med i tid och otid. Helt betydelselöst, som ett mantra utan mening. I en klass som jag arbetade kunde barnen värdegrunden mer eller mindre utantill, men det hindrade ju inte slagsmål eller ilska och gråt. Det är oerhört viktigt att de vuxna på skolan verkligen använder sig av värdegrunden om det väl inträffat något lite större. Barnen genomskådar så snabbt om det bara handlar om yta. Det är väl också därför man verkligen måste skärskåda sig själv.
SvaraRaderaIbland funderar jag också på betydelsen av motstånd för att forma en person. För mycket motstånd knäcker, medan något att ta spjärn mot kan stärka. Missförstå mig rätt, jag tycker att ju mer olika i skolan desto bättre. Skolan borde kunna vara ett frirum där barn och ungdomar borde kunna experimentera och prova utan att dömas för att sedan vara redo som unga vuxna - och så är det ju inte riktigt.... Flickan som valde att var vegan kan vara ett exempel på detta, en anledning till att hon valde det kan ju vara just för att möta motstånd och vässa sina kanter. Dock blir det ju oerhört svårt att bedöma varje enskilt fall på det sättet. Kanske bättre att se på situationen som mobbing oavsett vad "offret" säger. Det blir ju i varje fall tydligare.